Studiebesök på Eson Comfort

I förra veckan hade vi ett antal ledande tjänstemän ifrån olika kommuner på studiebesök.

Det fanns även två professorer bland deltagarna, Professor Jan-Evert Nilsson Karlskrona och Professor Göran Cars KTH Stockholm.

Näringslivschef, Sten Liljedahl och kommunchef, Britt-Marie Börjesson ifrån Hylte kommun, redogjorde för kommunen och företagandet ur ett kommunalt perspektiv och jag redogjorde för vårat företags vandring, ifrån ett traditionellt hantverkarföretag i möbelbranschen till ett innovativt kunskapsföretag med egen utveckling och tillverkning av egna varumärken.

Jag lade mycket av fokus på det faktum att många inte känner till hur man bör använda innovatörers kunskap på ett optimalt sätt, mestadels beroende på att många lever i villfarelsen att en duglig innovatör per automatik har en akademisk bakgrund.

Det är sannolikt så att utbildningsnivå mer beskriver vilken typ av innovatör man är.

Jag brukar beskriva mig som “Allmäninnovatör” och jag tror inte att det är av någon avgörande betydelse vilket kunskap jag har inom ett område för att utveckla en revolutionerande innovation.

Det unika är förmågan att snabbt ta reda på den utvecklingsbara kärnan och skala bort en stor mängd av ovidkommande information för innovationen.

Den andra varianten är “Specialistinnovatören” som ofta är akademiskt utbildad och som kan formulera innovationer inom sitt specialistområde. Det unika för denna typ av innovationer är att arbetet oftast sker med ett stort antal möjliga lösningar inom ett specifikt område.

Ett sätt att beskriva skillnaden är att se allmäninnovatören som den som bestämmer både storlek, färg och form på innovationspusslet medan specialistinnovatören jobbar med en specifik del av pusslet eller kanske tom med en speciell pusselbit, med given storlek, färg och form.

Allmäninnovatören behöver extern hjälp av många aktörer med spetskompetens medan specialisten använder förhållandevis få externa aktörer.

Konklusionen av detta mitt resonemang är att samhället skulle kunna utvecklas både snabbare och till betydligt lägre kostnader, om man kunde kanalisera problemområden direkt genom allmäninnovatörer.

Den väg man arbetar efter idag är ett stort resursslöseri eftersom forskningsresurser inte i någon större utsträckning är tillgänglig för allmäninovatörer.

Jag har i olika sammanhang föreslagit att man ifrån samhällets sida borde utveckla interaktiva forum där olika problembeskrivningar kan direktlänkas till innovatörer.

Om man kan bejaka en sådan modell som även kan lösa de immaterialrättsliga och upphovsrättsliga delarna på ett tillfredsställande sätt inom olika samhällssektorer, skulle vi sannolikt få fram de verkligt kompetenta innovatörerna och därigenom de nödvändiga innovationerna.

Avslutningsvis följdes föredragningen av frågor ifrån deltagarna och en rundvandring på företaget.

Jag upplevde att vi hade det väldigt trevligt.

%d bloggare gillar detta: